När jag tyst tassar tillbaka ser jag att min pojkvän inte alls sover som jag trodde han gjorde. Istället ligger han tyst och vrider sig som en mask.
- Men vad är det? frågar jag.
- Jag är så jävla sjuk, jag har inte sovit en blund i natt, säger han.
- Du verkar inte ha feber, säger jag och känner på hans panna. Den är sval och lite svettig.
- Nej, men det är magen! Jag har så jääääävla ont! Jag har typ tarmvred....eller cancer! Jag kommer att missa semestern på Mallis. Jag kan inte ligga på sidan, det gör så ont! suckar han.
- Hm...vill du ha lite Samarin? Frågar jag.
- Det hjälper väl inte? Jag har ju skitont! Har inte sovit någonting! säger han och det låter som att han ska börja gråta.
Jag hämtar ett glas Samarin. Han dricker det.
- När börjar det verka? Jag har verkligen jätteont! Tänk om det inte hjälper...säger han.
- Räkna till 100 så har det hjälpt, säger jag och lägger mig för att somna om.
Det går en halv minut.
-Kolla! Jag kan ligga på sidan nu! säger han väldigt nöjt!
Några minuter senare sover han.
Jaa. Tur att det inte var tarmvred eller cancer dårå......
2 kommentarer:
Jag var med om precis samma sak när jag själv hade en söt kone vid min sida (ja man får säga så fast man är TRETTISJU!). Det visade sig vara blindtarmen och det var tur att jag opererade innan den brast. Om det är blindtarmen så går det inte över utan blir bara värre och värre och där hjälper ju inte Samarin utan mer "räkna ner från 10 på operationsbordet" droger.
Fasiken vad du ska va dramatisk då!
Skicka en kommentar