Långt men bra om böcker! =)

Jag ser nu att detta inlägg blev ganska långt.....Det är helt ok att skippa det. Det handlar nämligen om BÖCKER!

Jag har ju ett abnormt stort mediabehov. Ja, jag kan hålla med min sambo (och tydligen min mamma som helt står på sambons sida i "räkkriget") att det kanske är på gränsen till sjukligt.

Jag måste liksom hela tiden ta in information annars blir jag sjukt uttråkad.

Blir jag riktigt uttråkad kanske jag tom börjar tänka av mig själv, och hur skulle det bli?

Nä, då tänker jag hällre på någon annans färdiginpackade och färglagda tänk.

Förutom TV har jag utvecklat ett annat behov. Det är ju så att jag till och från tränar. Och jag skiter i hur många som säger att "träningen är det roligaste jag vet" och "Träning är kul!" För det är det INTE. Så, jag har utvecklat en överlevnadstaktik för att stå ut i gymmet.

Det kallas Böcker. En skum uppfinning med sidor och text. Svårt att hålla i om man joggar eller kör biceps eller så. Men då var det nån smarting som uppfann MP3-boken! Underbart!

Ladda IPODen och få en saga uppläst! Man kanske inte glömmer att man svettas floder, låren svider och stepmaskinen knakar och gnäller, men det blir lite roligare att träna. Betoning på lite.

På senare tid har jag "plöjt" (ja, eller vad heter det om man har lyssnat? Synonymlexikonet i word föreslår ”besått”? Men det tror jag inte att det heter…) ganska så många böcker. Och min vana trogen kommer jag inte låta Er gå utan en utvärdering.

Här kommer den:

Min första upplevelse av en (en?) ljudbok vad alla 7 Harry Potter av J.K Rowling.
Jag har läst de engelska böckerna två varv innan, förutom sista, och sett alla filmerna otaliga gånger. Men jag ville ta in magin genom min hörselgång.

Böckerna är lästa av Stephen Fry, UNDERBAR röst! Han gör alla röster själv, men man hör ju direkt vem som är Hagrid, Dobby, Dumbledore och alla! Han är faktiskt lika fantastisk som böckerna i sig och han ger ett sådant djup till berättelsen. Sjukt bra böcker och jag rekommenderar dem till alla, gammal som ung! Alla kan vi behöva lite mer sagor, drakar, magi och trollkonster i vår vardag!


Efter Harry Potter var jag fast! Det är helt suveränt att kunna ”läsa” en bok utan att anstränga sig plus att man kan göra andra saker samtidigt. Städa, träna, äta lunch, promenera. Bra för multitasking alltså!


Jag är ju som sagt sjukt barnsligt lagd och älskade Potter, så jag tänkte att Den gyllene kompassen (fast på engelska "the golden compass") av Bill Pullman, inläst av BBC som en radiopjäs skulle sitta som smäcken. Men icke.

Det var jättejobbigt att lyssna på den över-hövliga brittiska accenten på småungar och läskiga djur. Klarade halva boken ungefär. Sen såg jag filmen, och den var inte heller nå bra så jag skiter nog i den serien.


Härnånstans upptäckte jag Camilla Läckberg. Hon är GRYM! Har hört alla hennes böcker samt den senaste, ”Sjöjungfrun”, som nog är den bästa hon har skrivit! Rekommenderas varmt!
Camilla blandar isande skräck med vardagliga skratt och böckerna är varma och givande. De känns också väldigt realistiska, och trots att många blev besvikna på TV-serien som gjordes på hennes två böcker, Isprinsessan och Predikanten, var jag väldigt nöjd. Det handlar ju om vanliga människor i ett vanligt litet samhälle i Sverige. Det ska inte vara en massa extra jox.

Go Camilla! Jag längtar efter din nästa skapelse! Och Katarina Ewerlöf har en så skön röst att lyssna på!


Min jakt på spänning fick mig att ta mig an några av 2000 talets mest omtalade författare. En utländsk: Dan Brown, och en inhemsk: Stieg Larsson.

Enligt mig förtjänar ingen av dessa farbröder den extrema mediala uppmärksamhet de båda har fått. Jag har ändå lyssnat på två böcker av dem var för att få ett fair intryck.
”Män som hatar kvinnor” och ”Flickan som lekte med elden” av Larsson och
”DaVinci koden” och ”Änglar och demoner” av Brown.

Ingen av dessa knockad mig nånstans. Tyvärr. För mig var de mediokra stories som varken gav mig någonting eller gjorde mig speciellt nyfiken. Dock är ju Änglar och demoner ganska spännande och visst har Larsson ett beskrivande språk. Men de var väl inte för mig? Det är så många andra som gillar dem så jag behövs nog inte i den skaran. Synd men sant.


Någon som jag däremot blev knockad av är John Ajvide Lindqvist. Galet bra! Alltså, det går inte att beskriva. Han har ett språk som inte jag har hört (läst) maken till, en röst som inte går av för hackor (vad är det för uttryck egentligen?) och en fantasi som denna världen. Hans bok ”Pappersväggar”, en novellsamling, är nått av det sjukaste jag har läst. Stephen King på heroin, Dean Koontz på speed. Galet, galet, GALET bra! Crazy good!


Jag hamnade i porrtäsket sen.
Jag har nu läst både Jenna Jamesons bok ”Att älska som en porrstjärna” och Traci Lords bok Nattens Barn. Ingenting som jag rekommenderar. Jameson var överporrig och sjukt grafisk. Ett helt kapitel handlade tex. bara om EN lesbisk scen och det var en massa konstiga omskrivningar. ”Min plinga” kallade hon sin klitoris för. Fan, säg vad det heter istället så man slipper fundera om det var dörrklockan som kom!
Lords bok var barnsligt skriven och hoppade mycket i tid och rum, men den kändes ärligare än Jamesons trots att den var tristare. Men ändå...sorry, no readable porn for me.


Nyss lyssnade jag klart på Mårten Nilssons bok ”Pastorerna i Knutby”. Jaja, lite efter min tid. Här speglas hela historien ur allas synvinklar, polisens, offrens, Helge Fossmo och Kristi Brud. Läskig bok men väldigt saklig. Psykologiskt intressant utan att skriva en på näsan.


Just nu i min IPOD.
Mia Törnblom – Så Dumt.
Jag är lite underlig på så sätt att jag alltid ska in och rota i saker jag inte gillar. Tes så har jag lite svårt för Linda Rosing. Men jag läser hennes blogg varje dag. Jag tror bara vi är olika och lever olika liv.
Sen har jag svårt för Mia Törnblom. Hon är så äppelkäck liksom. Tål inte sånt. Men denna bok ”Så Dumt” visar en HELT annan sida än den som projeceras i media. Detta är en tjej som har haft det tufft. Hon har vart nere i skiten och tagit sig upp igen. Hon kanske vet vad hon snackar om…men jag kommer nog att dra mig för att lyssna på ”Självkänsla Nu” ett tag till.


Följande efter denna hade jag tänkt mig Mari Jungstedt – Den döende Dandyn. Någon som har läst?

Nu slutar jag skriva en liten stund =)