Forts. "Kompis" del 2

The story continues...

Igår när jag kom hem så undvek jag verkligen att gå på toaletten. Och ni som har hängt med vet hur kissnödig jag brukar vara efter jobbet (läs Regler för att vara Kicko här) Men jag ville faktiskt inte gå in på toaletten.

Allehanda skämt har dock florerat under dagen. Att det är spindeln som har stökat till på hyllorna i baddrummet, spindeln som har dragit fram en massa disk och spindeln som har snott digitalkameran.

När min sambo väl kom hem så återupptogs tjafset igen, vems FEL det var att spindeln fanns inne hos oss (mitt!?) och vem som hade ansvaret för att ta bort den (jag?!) och vem som med bravur, list och uppfinningsrikedom upptäckte att vi ens hade en spindel i badrummet (han!?) och därför vad det då min uppgift att ta bort den.....

...ja, det var inte logiskt ens när vi grälade om det, men efterssom han bara gapar utan att tänka och gärna skriker lite extra om saker som "tänk om JAG inte hade hittat den, då hade den bitit dig i tårna när du gått barfota" och tänk om JAG inte hade hittat den, då hade du ju inte vetat nåt! Och så vidare.

Iallafall. Vi sticker båda in huvuderna in på toa för att se om vi kan hitta den nånstans. Vi ser den inte.
Han: -Den är säkert kvar under kalsongerna som jag slängde där igår, säger han och pekar på den vita knövliga (skitiga) kallingen i hörnet.
Han: - Lyft upp den och skaka!
Jag:. -Gör det själv!! (samma diskussion som igår)

Efter en massa munhuggande och lite fysisk våld tar han faktiskt upp kallingarna och skakar dem. En brun boll sprattlar till och trycker sig intill väggen.

Vi KUTAR ut ur badrummet!

Han: - Ser du vad STOOOR DEN ÄR!!
Jag: - Shit! Den där är inte svensk asså! Va 17 har vi fått in för någon spindelsort??
Han: - Vet du att svarta änkan har tagit sig till Sverige? Den klarar av att leva här nu!
Jag: - Men det där är ingen svarta änkan, Den är ju 7 gånger STÖRRE än en Svarta änkan!
Han: - Vi måste fånga den. Stänga in den.
Jag: - ok, jag hämtar en burk.

Jag hittar en burk i skåpet. Den är av glas men inte så stor. Mindre än en tacosalsaburk. Såklart uppstår en diskussion om VEM som ska sätta burken över spindeln. Men min sambo sticker snabbt som 17 till sovrummet så jag befinner mig ensam med besten.

Jag går försiktigt fram. Kollar med skuggrörelser om den ska kuta iväg eller om den ska stanna. Den sitter blixstilla.
Jag sträcker fram armen med burken och måttar. Jag inser att burken är FÖR LITEN.

Sambon sticker ut näsan från sovrummet.

Han: - Har du fångat den ännu?
Jag: - Burken var förliten, fattaru?
Han: - Men hur tänkte du få på locket?

(Här tänker jag på incidenten då jag och min mamma skulle fånga en liten vilsen mus somhade tagit sig in i hennes kök, då hämtar mamma sposkyffeln och sopen...jag funderar fortfarande vad hon tänkte göra med dessa atteraljer. Skulle musen sätta sig i skyffeln? skulle hon sopa till den? och ingen av dessa val hade vart möjligt då morsan bara hojtade högt och slängde upp armarna i luften...nå, nog om det. Tillbaka till skräcken)

Locket ja. Ja det hade jag ju inte tänkt på. Jag börjar nästan gråta av äckel. Jag går ut i köket och hämtar ett IKEA-glas. Går in på toa igen. Sambon struttar efter...på tå. (han är fortfarande 1.85m lång och väger strax över 90 kg)

Jag går in. samlar mig. går några steg. Samlar mig. Går snabbt ut i hallen. Djupandas.

Går in igen. Glaset i högsta hugg. Tittar - siktar - tittar -siktar.

Håller glaset rakt ovanför spindeln. Den sitter liksom för nära väggen. Bedömmer avstånd, springväg, antal ben, snabbhet....ÖÖKK! Är så äcklad.

Snabb som ökenvinden slänger jag ner glaset över spindeln, hoppar som en gasell ut i hallen, rullar ihop kroppen vid ytterdörren, drar in armar och ben och GNYR som en hund! Jag skakar och mår illa. Chocken är som en klup i magen.

Han tittar på mig och frågar:

- Fick du den?

Jag: -jaaaa....kolla du.

han går in och kollar.

Han: - Ok...men faaaan! Nu ser den ju inge stor ut!

Jag vecklar ut kroppen och går på darrande ben in i badrummet. Där, i det upp-och-nervända IKEAglaset sitter odjuret...den verkar inte ha fattat all drama runtomkring för den är helt stilla.

Jag sticker fram näsan nära glaset. Den är onekligen riktigt äcklig. Den ser giftig ut och har lååånga huggtänder framtill. Plötsligt så verkar den fatta vad som är på gång. Den ställer sig upp med alla sina ben och slänger sig mot glaset. Jag gallskriker och springer ut!

Han: - Vad hände?!

Jag: - Den rörde sig och typ STEGRADE såhär; och så försöker jag härma spindeln.

Han: - vi kanske borde döda den?

Jag: - GÖR DET DU!!!!!!

Sen orkade jag inte mer med action. Jag satte mig i TV-soffan och lugnade ner mig.

Märkte ju såklart att jag ändå behöver kissa. Får gå in på toan igen. Och där sitter den. Besten. Den tittar anklagande på mig från sin plats på govlvet i hörnet under glaset. Jag tittar demonstrativt bort.

I morse hade min sambo sjukt mycket samvetskval.

Han: - men kan vi inte släppa ut den eller döda den? Det är djurplågeri och jag är djurvän (yeah, right. Jag har sett honom klappa familjens hund)

Jag:- då får du sköta det själv punkt slut.

Han: - men det känns inge bra...den bara sitter där....

Bara för att han sa så fick ju jag också samvetskval. Så jag hämtade tvättkorgen och ställde den framför glaset.

Ta daaa! Problemet löst! Ni kan nu kalla mig för SpiderHunterPowerWoman!

Jo, jag ska ju berätta att jag faktiskt kollade upp vilken "ras" det var. Tack internet.

När vi väl hade fångat den och vad sjukt övertygade att det inte var en svensk spindel, utan en avart till Giftus Spindlus...

Jag googlade på ordet "spindlar" (överraskande nog) och hittade direkt nästan samma sort. Den är väldigt snarlik iallafall. Och här är resultatet....

Jahapp...så var det med den exotiska biten....och jäkla poppis verkar den vara med. Den finns överallt och har blivit vald till årets spindel (är det ens en tävling man VILL vinna) Så....då vet ni. Nu hoppas jag på mindre drama i mitt liv ett tag framöver....

och P.S....den var faktiskt inte alls lika stor som den på bilden....