Step brothers

I fredags var jag och min sambo och såg Step Brothers. Vi gillade nämligen Blades of Glory och det är ju som samma gäng bakom filmerna.

Will Ferrell och John C Reilly är ju briljanta som de två hemmaboende medelålders män som de faktiskt är. Precis som i Blades of glory, där konståkare behandlas som rockstjärnor, utspelas denna film också i ett slags alternativt universum där det är relativt normalt att man bor hemma när man är 40. Det är iallafall ingen som höjer så mycket på ögonbrynen åt det i filmen.

Storyn är att Will Ferrell och John C Reillys föräldrar träffas och blir kära. De upptäcker snabbt att de båda har sina söner boendes hemma trots att de är så gamla. När paret bestämmer sig för att flytta ihop börjar cirkusen mellan sönerna Brennan och Dale. De verkligen HATAR varandra från början men inser snart att de förmoligen kommer att bli bästisar så de börjar gilla varandra istället.

Efter detta rullar storyn på och filmen tunnas ut på slutet. De skämt som fungerade så bra i början används igen och är inte alls lika roliga. Introt är fantastiskt då hela storyn läggs fram på ett snyggt sätt och första halvan av filmen är briljant. Men när det måste komma en vändpunkt för att driva berättelsen framåt blir det bara en mjuk böjning och det är inte så mycket mer som händer.

Det skönaste med filmen är att man ser inte två 40 åriga män, man ser två hormonstinna 12 åringar som gör ALLT för att bräcka den andre. De jävlas, snackar skit och "T-baging the drumset" (det är tydligen ute med att "olla" saker, nu ska det "T-bagas" = pungen dras över diverse föremål) Det är som skrivet hysteriskt kul från början men lite tamare i slutet.

Trots detta längtar jag redan efter Wills nästa film.